Anna gör Stadsvandring i Östberga

Göta Landsväg söderut över Årstafältet mot Östberga. I fonden hus i kvarteret Svärdssidan. Foto: Göran H. Fredriksson.

Jag heter Anna. När jag var liten älskade jag historia mer än något annat ämne i skolan. Jag drömde mig bort av alla berättelser om kungar, slott, prinsessor och levnadsöden. Människors öden var nog det som fångade mig mest av allt.

Hur levde människor förr i tiden? Hur var det att vara gruvpojke i Falu koppargruva, eller piga på slottet i Stockholm? Allt eftersom jag växte upp förändrades och mognade intresset till en nyfikenhet på människor, livet och vår omgivning.

Denna nyfikenhet nyttjade jag när jag började skriva på den stadsvandring i Östberga som jag håller i Stadsmuseets regi som en del i projektet Stadsmuseet på plats. I vintras satt jag och plöjde böcker, rapporter och artiklar för att hitta de där guldkornen i området som ingen får missa. Jag promenerade och utforskade, men aldrig trodde jag att jag skulle finna ett sådant litet paradis på jorden. Det blev en vandring där vi utforskar arkitekturen, konsten och livsberättelserna från ett litet område med en lång historia – en av Stockholms äldsta faktiskt.

En plats som verkligen fångat mitt intresse i Östberga och som vi besöker på vandringen är gläntan med skålgropar, även kallade älvkvarnar som vittnar om att människor redan under bronsåldern levde här. Dessa små gropar är ca 70 till antalet och tros ha använts som en del i en fruktbarhetskult för att skörden skulle bli bra. Tänk att minnet av vardagen för 3000 år sedan kan finnas runt knuten från en busshållsplats.

skalgrop3
Skålgroparna i Östberga offras det i än idag. Vissa tror att det bringar tur eller att önskningar kan slå in om man lägger en peng i skålen. Foto: Anna Lilliehöök

I slutändan är det ju det vår historia det handlar om. Livet.

/Anna Sönsteby Lilliehöök, museipedagog och arkeolog