Sofia Dahlquist började på Stadsmuseet samma vecka som det stängdes på grund av pandemin. Nu när corona-restriktionerna hävs och samhället äntligen öppnar upp igen ska hon gå på föräldraledighet. Vi tog tillfället i akt och träffade henne innan hon slinker iväg till BB.
Sofia är anställd som utställningsproducent, men också tjänstledig från Stockholmskällan. Där arbetar hon med digital pedagogik. Hennes arbetsuppgift på museet är att göra en introduktionsrum till besökare. Den ska berätta kort om Stockholms historia och vara till hjälp för nya besökare.
Vad tycker du om att göra när du inte jobbar?
-Jag är intresserad av hästar, men sen gillar jag också att vara ute i naturen och åka skidor och campa.
Sofia gillar att resa mycket och det märks att hon är en äventyrlig människa. Bland annat har hon tältat sig genom Europa och nästa sommar hoppas hon kunna tågluffa.
Tidigare har Sofia läst etnologi på universitetet. Efter det jobbade hon på ett flertal museer runtom i landet.
-Det roligaste var att jobba med förmedling, att få berätta för folk om historia. Så jag började läsa till lärare. Men utbildningen var inte alls som jag hade tänkt mig, så jag började leta efter någonstans att jobba. Helt plötsligt var det mycket lättare att få jobb, nu när jag hade en pedagogisk utbildning.
Du jobbar med digital pedagogik, kan du berätta lite mer om det?
-Ja, jag arbetar med webbplatsen Stockholmskällan. Den riktar sig främst mot skolor och en stor del av jobbet är att se till att informationen är lätt att förstå. Samtidigt kan vem som helst ta till sig av det som står. Det är det som är så kul med att jobba digitalt.
Sofia berättar också om ett projekt hon höll i när hon jobbade på Vasamuseet. För 10 år sedan kom hon på idén att ha Skype-visningar av museet, för dom som inte kunde ta del av fysiska visningar. Många skolklasser i landet tog del av visningarna, och till och med några utländska klasser hörde av sig! Hon berättar om en klass i Australien, och hur hon fick jobba kvar till klockan 23 på kvällen för att hålla deras visning. Man märker att Sofia är en väldigt nytänkande och uppfinningsrik individ som kom på detta koncept för 10 år sedan, långt innan corona.
Vi bad Sofia att visa oss sina favoritdelar av utställningen. Hon tar med oss till målningen av ett miljonprojektshus, vilket är något som Sofia drömde om att bo i som liten. Även Klara-modellen ligger henne varmt om hjärtat. Den visar hur Gallerian-området såg ut på 1950-talet.
Vad hade du jobbat med om du inte jobbade på museum?
– Som sagt så har jag alltid gillat hästar. När jag var riktigt liten ville jag bli ridande polis. Sen hade jag kanske inte riktigt tänkt så mycket på polis-delen, utan mest rid-delen. Men sen ville jag nog ändå jobba med människor på något sätt.
Bild från Stockholmskällan. Carl Johan Gimberg, 1896
Sofia har också jobbat inom vården, och funderade ett tag på att plugga till läkare. “Man måste ha så himla bra betyg då” är anledningen till att det inte blev så. Hon säger också att hon fortfarande kan tänka sig att jobba i skolan. Att hon läst på lärarutbildningen finns kvar som back-up.
Sofia hade mycket intressant att berätta, mycket mer än vad vi hade kunnat få med här. Utan att vi märkte det hade vår intervju blivit dubbelt så lång som vi hade tänkt från början. Vi tackar Sofia för en trevlig förmiddag med mycket prat och skratt, och önskar henne och bebisen lycka till!
/Kulturreportrarna Charlie och Nilo
Stadsmuseets projektblogg 