Upptäck Skogskyrkogården

Tanken med Skogskyrkogården var att skapa något unikt. En plats där både arkitektur och natur får utrymme att leva och frodas, där liv och död går hand i hand. Kyrkogården upprättades då det inte fanns tillräckligt med begravningsplatser inne i stan. Egentligen är benämningen ”kyrkogård” inte korrekt då det dels finns människor som tillhör olika religioner begravda där och dessutom finns det ingen kyrka i anslutning till begravningsplatsen. UNESCO har kyrkogården på sin världsarvslista. Det betyder att platsen ska bevaras och vårdas till kommande generationer.

Bakgrundshistoria

Skogskyrkogården är en begravningsplats som grundades 1920 vilket betyder att de nyss firade 100-års jubileum. År 1918 så bestämde stadsfullmäktige att en ny begravningsplats skulle upprättas där Skogskyrkogården står idag eftersom kyrkogårdarna i staden var fulla. Man valde arkitekterna till detta genom en tävling. Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund vann och fick därför förverkliga sin vision av Skogskyrkogården. Lewerentz var den som designade mycket av landskapet medan Asplund jobbade med byggnaderna på gården. 

Skogskyrkogården har över 100 000 gravar och är därför störst i landet (när det gäller antal gravar). 

Muren och dess arbetare

Runt Skogskyrkogården går en 3,6 km lång mur som ramar in området. Muren byggdes mellan 1923 och 1932. Det var stor arbetslöshet under dessa år och muren är därför ett så kallat nödhjälpsarbete. Det innebär att det var de arbetslösa i Stockholm som byggde muren under dessa år. Muren är byggd av sten och materialet är mestadels hämtat från bergspartier inom begravningsplatsen.

En sten i skogen – det nya krematoriet

Skogskyrkogården är en av de få kyrkogårdar i Sverige med krematorium som används än idag. Byggnaden har fått namnet ”En sten i skogen”  och blev invigd 2014.

Innan det hade man använt sig av det ursprungliga krematoriet byggt av Gunnar Asplund.

När man satte nya regler för förbränningen 2009 höll man en arkitekturtävling för bygge av ett nytt då den tidigare inte längre uppfyllde kraven. Det enda villkoret var att den nya byggnaden skulle använda samma skorsten. Vinnaren blev Johan Celsing. Byggnaden är speciellt utformad för att nära och kära kan delta vid kremeringen.

Djuren i området

Skogskyrkogården är en plats med ett rikt växt – och – djurliv. Fågelintresserade kan här se fåglar såsom korpar, duvhökar, sparvhökar, björktrastar, koltrastar och stenknäck. 

Andra ovanliga djurarter som kan påträffas här inkluderar vattensalamander (i dammen) och reliktbocken (en rödlistad skalbagge som lever i barrträds rika miljöer). Det finns också vanligare djur som brukar finnas i miljöer med barrskog såsom räv och hare. 

Intervju med cafévärdarna

I caféet vid skogskyrkogårdens besökscentrum jobbar Alrik, Ebba och Jonathan. I deras arbetsuppgifter ingår även att svara på frågor om Skogskyrkogårdens historia och uppbyggnad med mera. Därför tog vi chansen att ställa lite frågor om allt möjligt i en intervju med dem. 

Vad gör ni i butiken?

Allrik svarar, ”Vi driver mest caféverksamhet, sen har det ju varit corona när jag har varit här så det finns inte så mycket att göra.”

Ebba berättar att de alltid kommer in en timme innan caféet ska öppna för att se till att allt är i ordning och förbereda för gästerna. 

Vilka kommer och besöker skogskyrkogården?

Allrik berättar att dem oftast får besökare som är intresserade av arkitektur, ”Vi hjälper till att informera vart kapellen ligger”. Många kommer också till kyrkogården för att hitta sina nära och kära. Han berättar att det finns kyrkogårdsregister som de flesta inte känner till, som hjälper en hitta gravar.

Hur är ert jobb kopplat till stadsmuseet? 

Jobbet på Skogskyrkogården är kopplat till stadsmuseet genom Skogskyrkogårdens historia. ”Skogskyrkogården klassificeras ju som ett världsarv” Stadsmuseet hjälper till med att bevara dessa världsarv. 

Från vänster till höger: Ebba, Jonathan & Allrik

Hur fick ni jobbet?

Jonathan: ”Jag hade tidigare jobbat för Stockholms stad och fick det här genom det.”

Alrik säger att det var samma för honom.

Vad gör ni på fritiden?

”Lite olika.” Jonathan säger att han hänger med kompisar. Ebba säger samma men tillägger att hon pluggar till ingenjör när hon inte jobbar. 

Känns det att jobbigt att jobba så nära döden?

Ebba svarar att det kändes ”deppigt” i början, ”men nu har man vant sig efter att man jobbat ett tag”. Även fast det känns mindre nu så kommer döden fortfarande upp ganska ofta med tanke på alla begravningsgäster som besöker caféet. 

Allrik säger att det inte är något som han tänker på, eftersom folk trots allt ofta är glada när de kommer in på cafét. 

Bilden är på muren som finns framför skogskapellet. Texten på statyn lyder, ”hodie mihi, cras tibi” vilket är latin för ungefär ”idag åt mig, imorgon åt dig”. 

Lämna en kommentar